Farväl till en vän

 

Helgen har minst sagt känts udda.

I fredags fick vi ta farväl av vår älskade Neo.

De senaste två veckorna var han förvånansvärt pigg.

Sprang både till och från jobbet.

Men så i onsdags eftermiddag small det till.

Han fick plötsligt ont, gick runt i cirklar, med huvudet snett som om han skulle haft nackspärr.

Natten till torsdagen sov grabbarna i soffan, Neo hade svårt att koppla av.

Skrek då och då av smärta och flåsade.

Torsdagen var det samma visa och grabbarna sov återigen i soffan.

Otroligt hjärtskärande att se vår fina vän ha så ont.

I fredags morse vaknade jag av att Mange kom in och sa att han skulle ringa veterinären så fort dom öppnade.

Neo som innan hade haft ont i frambenen kunde inte heller stödja på ena bakbenet till och från.

Vi fick tid kl 12 och klockan gick otäckt fort samtidigt som den tycktes stå stilla.

11.40 orkade Mange inte vänta längre så vi stängde butiken och åkte iväg.

Vi fick komma in på eget rum direkt och så snart Neo hade kollat av rummet la han sig på filten och somnade nästan.

Kändes som om han var redo.

Veterinären kom in och pratade lite, gav Neo lugnande.

Neo brydde sig inte, reste sig inte ens upp för att spana in främlingen.

En kvart till gick och sen kom veterinären in igen och förklarade vad som skulle komma näst.

Jag tror inte det gick åt en hel spruta ens så hade Neo somnat in.

Tårarna sprutade.

Vi stannade kvar en stund och kramade om vår fina vän en sista gång innan vi lämnade honom med koppel och täcke i handen.

Vi visste ju att den här dagen skulle komma, bara inte så plötsligt.

Jag är otroligt stolt över Mange som tog modet till sig och ringde in.

Neo har funnits i Manges liv i 10,5 år och aldrig har dom varit ifrån varandra mer än några timmar.

Jag själv har varit en del av deras liv i 6år.

 

Nog känns det tomt, konstigt.

Igår sken solen för första gången på nån vecka.

Jag kände det precis som; nu har Neo kommit fram.

Fri från smärta och återförenad med Fia.

Du kommer alltid finnas i våra hjärtan lilla gubben <3

Vi kommer alltid att sakna dig och Fia.

Alltid minnas era hyss.

 Alltid att älska er.