Lite så har jag känt mig den senaste tiden.
Jag kan låta supertrevlig men om nån skulle höra vad jag tänkte skulle dom tro att jag har Tourettes.
Fan vad humöret svänger fort!
De senaste månaderna har varit minst sagt omvälvande.
Den 3 augusti fick vi reda på att vi ska bli föräldrar nästa år.
Helt sjukt.
Så många negativa test jag slängt i sopen o sen när det kommer ett positivt är min enda tanke;
"Holy shit!"
Vi fick tid hos kvinnokliniken här i stan samma vecka vi hade semester.
Trevlig barnmorska.
Men jag fattade fortfarande inte.
Lämnade blod och kiss men inte fan dubbekollade dom att det jag sagt var sant.
Bm frågade om vi ville göra KUB test, för att se utsikterna för Ärtan.
Ja vi kallar "henom" för Ärtan.
Mange ville kolla så jag lämnade ett extra rör med blod.
Mina föräldrar fick ta del av nyheten på pappas födelsedag.
Papps fick ett kort från Ärtan :)
Jag har så sjukt jävla svårt att formulera mig i ord, om det inte är i skrift.
Jag vet inte hur många gånger jag frågat Mange om vi inte kan gå under jorden istället.
Leva i vår egna lilla bubbla, ingen som vet, ingen som stör.
Bara vi.
Men det gick han inte med på.
Jag tycker det är svinjobbigt att få uppmärksamhet.
Speciellt för en sån naturlig grej som att vara gravid.
Det här är ju det största som hänt i våra liv.
Tillräckligt tycker jag.
Mamma har tittat på både kläder och barnvagnar och mailat tips o donat.
Jag fick möta upp henne halvvägs och följa med till Ullared.
Hon ville shoppa till Ärtan.
Och visst är det skönt att ha det mesta handlat.
Men det kändes lite sådär med tanke på att jag fortfarande inte fattat.
Plus att vi just då inte hade varit på Kuben än och faktiskt sett att det fanns en liten Ärta i min mage.
Dit var vi först i tisdags.
Märkligt.
Ärtan gjorde kullerbyttor och sparkade runt som värsta kung fu-kid.
Jag blev så full i skratt att bm knappt kunde hålla apparaten still.
Men jag fattar det fortfarande inte.
Jag känner ju inte av att Ärtan far runt.
Den var ju bara 51,9mm i tisdags!
Längtar tills jag känner av den lille fjärten.
Först då tror jag att jag kan andas ut och njuta.
Förstå.
Mange säger att "det gör inget att du är ledsen just nu för det finns jättemånga med mig som är jätteglada".
Hormoner.
Jag har inte kräkts en enda gång.
Ser till att äta typ hela tiden nästan så jag slipper ulka.
Hade en vecka med djävulsk huvudvärk, typ som att ha en skruvmejsel i skallen.
Sådär skönt.
Senaste veckan har jag varit Mrs Jekyll & Mrs Hyde.
Jag grät för nån månad sen då Mange hade ätit upp hela påsen med baconchips.
Han erbjöd sig köpa en ny, men jag snörvla fram; neej jag vill ha nutella o rostmackor!!
Såhär i efterhand kan jag inte låta bli att skratta..
Men visst är det jobbigt vissa dagar.
Vissa värre än andra.
På jobbet vet jag inte vad jag ska ha på mig längre.
Jag har inte gått upp mer än 1,5kg men alla tröjor sitter tajt.
Vi handlade några på Ullared jag och mamma men dom blir ju skitiga till slut och jag orkar inte tvätta o Mange har inte tid.
Så sitter jag där igen med gråten i halsen.
Vill inte "exponera" Ärtan, inte än.
Sån mage har jag inte än att jag inte har nåt val.
Några få byxor får jag fortfarande igen.
Ska beställa ett resårband att sätta i dom så jag kan ha dom lite längre.
Längtar tills vi flyttar så vi kan göra iordning Ärtans rum.
Landa lite.
Mmm jag längtar tills vi landat, tills jag fattat, så vi kan njuta och vara glada tillsammans jag och min älskling.
Men just nu kurrar magen, har hittills bara fått i mig en halv kanelbulle.
Än har jag inte fått några konstiga cravings, som att vilja slicka på en tegelsten.
;)
Godis är äckligt.
Hårda godisar går bra men allt som har nåt "klegg" runtom lr är sött o sliskigt går fetbort.
Var jättesugen på chips med dip häromkvällen..köpte min favvodip.
Åt bara en liten näve chips sen tog det stopp :/
Kanske hade gått bättre om jag dippat morötter men det hade vi såklart inte hemma.
Jag har ätit nåt kilo keso..bara för att det är så gott.
Det tyckte jag förut oxå.
Men nu uppskattar jag det rena hos keso.
Om ni fattar hur jag menar.
Det smakar lixom bara keso, inget annat, inget kladd lr klegg.
Men det finns ingen keso i vår kyl idag..
Bara gurka, så det får väl bli skogaholm med gurka och knorr.
Inte samma sak men rätt ok ändå.
Kommer kanske inte uppdatera så ofta här, beror på vart jag har huvvet nånstans.
Nu har jag berättat om Ärtan ivf.
Något jag var tvungen att sätta igång datorn för att göra, visste att inlägget skulle bli långt.
Nu måste jag äta.
För o bara göra det klart för er; jag ÄR glad, jag har bara inte fattat det än.