Under hela dagen hade jag mobilen på "tyst", säkerhetskopierade innehållet i den då jag ska skicka iväg den idag.
Underbar tystnad.
Min mamma sa till mig för många år sen att "Hanna du behöver inte vara tillgänglig jämt!"
Jag svarar så gott som ALLTID då telefonen ringer, stänger aldrig av den, inte ens på natten.
Men nu har det gått överstyr.
Svarar jag inte i mobilen så får jag meddelande på telefonsvararen.
En timme går, mobilen ringer igen.
Jag svarar fortfarande inte så jag får sms och för att jag verkligen inte ska missa att nån ringt så får jag även pm på Facebook.
Att vara i fred är inte längre ett lika självklart alternativ.
Inte i ett samhälle som mer eller mindre bygger på socialt nätverkande.
Det första jag gjorde när jag skaffade Facebook var att stänga av för alla eländiga email som strömmade in så fort nån så mkt som andades åt mitt håll.
När jag fick min första smartphone stängde jag av alla aviseringar från FB och tog bort Timeline som uppdaterar från alla sociala medier man är med i.
Jag behöver inte veta vad ni gör, FB är och har alltid varit ett jävla lamt tidsfördriv.
Igår kväll kände jag mig så jävla trött på att ständigt vara uppkopplad att jag nästan slängde iväg mobilfanskapet.
Men istället för att slänga den så tänker jag from idag inte svara i telefon om jag inte känner för det.
Datorn används enbart för att lägga över bilder från kameran och att lyssna på musik.
Skicka pm o sms o skit bäst ni vill, jag tänker inte svara om jag inte känner för det.
Jag behöver det här, få vara ifred.
Tänka på mig själv.
Jag är alltid så jävla snäll - mot andra.
Det är dax att vara snäll mot mig själv nu.
Ring inte mig - ring nån annan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar